3 månader

Jag har varit på mitt sista besök på citadellkliniken och nedan ser ni lite bilder som min kirurg har tagit. Besöket gick bra, Johan var nöjd med resultatet och han trodde att den lilla svullnad jag har kvar kommer att lägga sig succesivt. Trodde knappt mina ögon då han visade bildernafast jag har fotat och haft mig under hela resans gång. Jag fattar fortfarande inte hur han har fått till midjan jag numera har.

Svullnad

Bilden längst till höger är dagens bild. Svullnaden har förändrats lite sedan förra veckan. Jag har liksom blivit plattare under bullen än tidigare. Konstigt att det kan bli så där...

9 veckor

Ja, jag behöver nog inte påpeka att jag är lite svullen... hahaha. Jag har min lilla bulle fram på magen och den sitter precis ovanför snittet. Den har blivit betydligt mindre och jag håller tummarna att den ska försvinna helt så småningom. Om inte blir det förmodligen omoperation. Måste få påpeka att även om jag har den lilla bullen så är jag överlycklig över min nya kropp. Med kläder på syns inte bullen märkbart, lite värre på stranden i sommar... Bullen vinner över degmagen vilken dag som helst så därför deppar jag inte över att magen inte blivit helt platt ännu.

Bakifrån 9 veckor

Nya rumpan! Toknöjd med att slippa fettkuddarna och valken ovanför linningen. Är i desperat behov av nya underkläder i mindre storlek haha.

Framifrån 9 veckor

Här har vi framsidan. Jag är fortfarande helförälskad i mina nya former. Det är så roligt att klä sig och för första gången i mitt liv känna mig nöjd och belåten med hur kläderna sitter.

2 månader!

Imorgon är det 2 månader sedan jag opererades! Tiden har gått oerhört fort. Svullnaden lägger sig allt mer och jag är mycket mycket nöjd med resultatet även om det inte är helt platt än nertill på magen. När jag är klädd ser det bra ut i alla fall. Igår var hela familjen iväg på ett köpcentra i närheten och då köpte jag ett par stretchjeans i storlek (hör och häpna) 40. Jag har typ ALDRIG ägt ett par så små byxor NÅGONSIN. Jag svävade på moln då jag insåg att stl 42 som fram till för 2 månader sedan bara var en dröm att komma i, var för stora. Jag har 42 i byxor efter operationen men i stretchjeans kunde jag tydligen gå ner till stl 40. TJOHO!!! Rent fysiskt tänker jag inte så mycket på att jag nyligen gjort en bukis. Jag har gördeltrosor från Lindex och dessa håller svullnad borta. I lördags kväll hade jag vanliga och då svullnade jag upp ganska ordentligt efter ett par timmar. Det känns dock ej obehagligt längre då byxorna sitter direkt mot huden som det kunde göra i början. Jag är supersugen på att börja träna men min rygg/nacksmärta som jag fick i samband med att jag började arbeta håller fortfarande i sig så jag har avvaktat lite med att springa till gymmet. Magträning har jag inte tänkt börja med på länge. Jag tror inte det skulle göra ont längre, kanske mest kännas lite obehagligt men jag nojjar att magmusklerna ska gå isär osv... Säkert löjligt men så är det i alla fall. Jag minns att jag var lite orolig innan operationen eftersom jag läst många inlägg på olika forum om hur jobbigt folk hade det med svullnad och annat flera månader efter operation. Vissa var till och med större runt midja och mage efter operationen än innan. Det måste vara lite deprimerande. Den lilla svullnad jag ibland får är ett oförskämt lågt pris att betala för min superduperfina nya midja och mage. Jag är så lycklig över att jag tog mig mod att göra min bukis.

Före/efter

♥♥♥ Före och efterbilder i dagsläget. ♥♥♥

Svullnaden

Magen med en veckas mellanrum mellan bilderna. Bilden till höger är tagen ikväll och bilden till vänster förra veckan. Visst har svullnaden lagt sig en del!? Det går framåt sakta men säkert. Jag är så glad att jag fotograferar och bloggar så jag kan gå tillbaka och kika. Det är bra att se svart på vitt att det händer saker.

6 veckor

En bild framifrån på magen. Igår fyllde den 6 veckor och jag är väldigt nöjd med resultatet fast jag fortfarande är svullen.

Återbesök... igen!

Var på återbesök igår men av någon anledning blev jag portad från blogger när jag skulle logga in. Mycket märkligt! Syster Lotta kikade och klämde på min mage och fick nu för sig att det inte var vätska det handlade om. Min kirurg blev ditkallad och även han klämde och kände . Inte heller han trodde det var vätska. Förmodligen och förhoppningsvis kanske jag ska säga är det bara svullnad som försvinner av sig själv efter en tid. Jag fick återbesökstid om 2 veckor och fram tills dess ska jag ha gördel dagtid. Håller tummarna att detta lägger sig av sig själv så det inte blir tal om en omoperation. Vilken osis! Jag försöker ta en dag i taget och tänka positivt. Det kommer säkert att ordna sig.

Sjukskrivning

Ringde till kliniken och pratade med syster Lotta idag. Jag fick ytterligare en veckas sjukskrivning. Jag hoppas vara tillbaka på jobbet nästa måndag. Det ska bli skönt att komma tillbaka till verkligheten även om jag stundtals undrar hur jag ska klara mig utan min eftermiddagslur som nu blivit ett måste i min tillvaro. På onsdag har jag återbesök i Landskrona. Lotta ska kika på magen. Det ska bli intressant att se vad hon tycker eftersom jag själv tycker det blivit betydligt bättre sen sist vi sågs och då fick hon inte ens ut någon vätska. Både Mia och Lotta är helt fantastiska! Supertrevliga! Om allt flyter på bra och jag inte tvingas förlänga vistelsen i den så har jag bara tre veckor kvar tills jag får lägga gördeln dagtid. SÅ SKÖNT!!!!

Svullen!

Här har vi "röksvampen". Svullnaden har lagt sig väldigt mycket över venusberget för innan buktade även den delen ut så det blev en jämn bulle av magen och venusberget. Som pricken över i var det dessutom illrött coh superömt. Inte så jättekul med den här bullen när man sett fram emot att få en platt mage... Well well, det ska ju ge med sig till slut och bli platt. Jag nojjar mig lite och är skraj att det aldrig ska bli helt pall och snyggt. Man kan med hjälp av märkena på kroppen ganska enkelt se var min gördel slutar och börjar. Den skär in i midjan så det är något helt sinnessjukt. Jag hoppas såååå att de kan tömma ut typ all jäkla vätska på onsdag.

Priset för fåfänga?

Just nu känns allting så tufft och jobbigt. Tårarna är 1mm bort. Idag ringde dagis varpå jag kastade på mig en jacka och körde för att hämta min minsta som hade bajsat ner sig totalt. Från att vara helt bra i magen nu på morgonen och sedan 3 dagar tillbaka till att ha sprutande diarré.

Min mage är svullen och formen har ändrats till något konstigt svampigt. Min kusin kom med bästa beskrivningen "som en röksvamp någon trampat på". Ja, jag ser helt enkelt ut som en röksvamp någon trampat på och jag försöker verkligen hålla humöret uppe men det blir svårare och svårare. På tisdag är det 5 veckor sedan operationen. Undrar hur det blir med sjukskrivningen? Får jag mer tid?

Gördeln är ett annat kapitel. Jag bryr mig inte om vad de säger. Det finns inte en chans att jag tänker ha det så här när jag börjar jobba. Gördeln sitter ALDRIG som den ska, tvärtom nästan inbillar jag mig att den bara gör det hela värre. Den kasar och skaver och är allmänt pestig.

Idag är som sagt en riktig skitdag och på tal om skit sitter jag här i min soffa och iakttar dammet som samlas vecka efter vecka på våra möbler. Idag är det 5 veckors dammsamlande jag iakttar, undrar hur gammalt det är den dagen jag ids göra något åt det?

Priset för fåfänga? Är det det! Jag vet att det kommer bli bra till slut men idag känns det faktiskt som att jag blir straffad för den här operationen. Om jag bara inte vore så förbannat trött hela tiden...

Återbesök nr 2

Igår ringde jag än en gång till kliniken om min lilla kagge. Svullnaden har inte gett med sig minsta lilla och venusberget är numera rödlila och stenhårt för att inte tala om hur jäkla ömt det är. Jag fick i alla fall tid i Landskrona på förmiddagen för att de skulle kunna kika på det. Framöver ska jag gå på kontroll varje vecka tills svullnaden gett med sig. Dagens besök var ingen favorit direkt. Sköterskorna konstaterade att jag har vätska i magen och försökte tappa mig. En nål stacks helt enkelt in i magen från olika håll i jakten på vätskeansamlingarna. Jag tyckte det var ganska obehagligt faktiskt. Det gjorde inte ont, det stack till lite och sedan spände det. Det obehagliga var nog mest tanken på vad de gjorde. Det visade sig att vätskan var för tjock för att kunna sugas ut så vi får testa igen nästa vecka. Tjoho, aren´t I the lucky one!!!!! Det känns i alla fall bra att detta har konstaterats nu även om det givetvis känns lite trist. Man vill ju att allt ska flyta på utan strul. Jag känner i alla fall att nu äntligen kanske slutresultatet är runt hörnet och att gördeln snart är ett minne blott. Ett gördelbål låter inte så dumt....

Jag närmar mig månadsstrecket...

På tisdag passerar jag halvtid och därmed är det förhoppningsvis dags att lägga gördeln nattetid. Jag är fortfarande svullen på nedre delen av magen och ner på venusberget. Gördeln trycker mot det området och det driver mig snart till vansinne. Jag var på Lindex och köpte gördeltrosor för att få extra stöd nedtill där gördeln trycker. Det blev lite bättre men långt ifrån bra. Gördeln vill ju kasa mot smalaste punkten vilket är midjan i detta fallet.

Jag ringde till kliniken för ett par dagar sedan för jag hade problem med mina gördlar. XS är för litet och S är för stor. Vi kom väl inte fram till någon riktigt bra lösning men på kvällen kom jag på att jag kunde sprätta loss kardborrefästena från min mediumgördel som jag inte använder mer och sy på på min S-gördel så jag kan dra åt den hårdare. Det blev kanonbra!

Hostan håller i sig fortfarande men nu kan jag hosta obehindrat. Visst känns det lite konstigt i magen då jag hostar men det gör inte ont i alla fall. Minsta dottern började kräka i förra veckan och sedan dess har hela familjen befunnit sig hemma i huset. Jag kan ju avslöja att jag känner mig helt urlakad av trötthet. Tror hela den här månaden kommit ikapp mig. Igår åkte vi till skogen på miniutflykt. Vi kom fram, gick ca 200m till ankdammen där mannen och barnen matade änderna. Jag stod i bakgrunden och slet i min gördel för att få den att sitta skönare. Det hela slutade med att tårarna sprutade på mig. Allt blev bara för mycket. Jag är supernöjd över resultatet jag ser i spegeln och jag vet att det tar tid med svullnaden och jag försöker hålla humöret uppe men igår tog det tvärstopp. Hela dagen var en neråtdipp utan ände. Idag känns det lite bättre.

Nu till lite roligare saker... I förrgår provade jag mina gamla byxor som jag inte haft på typ 7 år. Försök greppa att de inte bara passade utan dessutom var förstora i midjan. Midjan är just det område som saker aldrig varit förstora på. Byxor har alltid varit stora i rumpan och låren och supertrånga över mage och i midja. Ofta har det dessutom vällt ut en stor valk ovanför linningen. Gissa hur lycklig jag var där jag stod och konstaterade att byxorna var för stora, och det är fast jag är svullen.

19 dagar

Senaste dagarna har varit lite tråkiga. Halsen har killat supermycket, om kvällarna speciellt. Mycket tid har spenderats i sängen. Fysiskt sett känner jag mig starkare igen, magen ömmar inte och jag kan röra mig i stort sett hur jag vill och sover på sidan om nätterna igen. Orken är fortfarande inte tillbaka men den blir bättre och bättre. Det som gör saker och ting lite jobbiga just nu är som sagt rethostan som jag dämpat med massvis av halstabletter och hostmedicin som jag fått utskriven. Gördeln är en annan källa till irritation. På återbesöket fick jag en ny i stl XS och den sitter som berget. Eftersom jag är svullen vid venusberget vill jag gärna att gördeln sitter ner om höften en bit så att det blir tryck över det området. Detta medför att den HELA tiden vill rulla ner i midjan. Jag trivs med andra ord bäst i min säng för där sitter gördeln där man satte den, så fort jag rör på mig håller jag på att bli tokig på den.

Idag har jag legat i stort sett hela dagen i sängen och mått pyton. Imorse när jag vaknade killade det värstingmycket i halsen så jag for upp och drack en stor dos hostmedicin på fastande mage. Eftersom den innehåller morfin var detta kanske inte så lyckat nu med facit i hand. Först nu har illamåendet börjat släppa.

Jag har lyckats värja i stort sett alla hostattacker hitills. Jag har hostat ett par gånger och jag vet inte om jag vill påstå att det har gjort ont direkt. Obehagligt är det onekligen men så ont som jag trodde att det skulle göra gör det inte.

Ärret

Så här ser det ut idag, 17 dagar efter op. Ser i mina ögon mätt riktigt bra ut, inget var och blod som rinner i alla fall.

Grönmelerad

Ingen särskilt grann bild men man ser vecken i sidan lite tydligare och mina gröna lår hahaha.

Svullnad

Inbillar mig att man kan se svullnaden på denna bild. Jag är svullen vid venusberget och uppåt på magen framförallt. Det har dock blivit lite bättre än tidigare men jag hoppas att det lägger sig snart.

Återbesök

Idag har jag varit på återbesök hos syster Mia. Allt såg fint ut, ärret är lite rött på sina ställen så jag skulle avvakta med tejpandet i två veckor och låta det luftas ordentligt. Naveln såg också fin ut. Hon tog mina stygn och kontrollerade att jag inte hade vätska i magen, lite obehagligt då hon tryckte på min svullna avdomnade stackars mage. Till min stora fasa konstaterade hon att jag behöver ytterligare en storlek mindre gördel. Nu har jag storlek XS! Satan i gatan vad den sitter HÅRT! Två veckor till sen slipper jag eländet på natten och om ytterligare fyra veckor slipper jag den för gott (kan väl hända att man drar fram den om man skulle känna sig svullen). Min hals fortsätter att klia och jag är milimeter från en hostattack... livrädd! Min sjukskrivning ökades på en vecka så jag beräknas vara tillbaka på jobb den 7/3. Jag ska försöka fota ärret och lägga upp på bloggen lite senare.

Dag 15

Nu på kvällen fick jag värsta feberfrossan. Bäddade ner mig fullt påklädd under 3 st täcken och tog en Ipren. Efter en stund blev jag lite bättre och nu sitter jag vid datorn och surfar. Idag provade jag att lyfta minsta dottern som väger ca 13kg. Det gick bra men jag känner att jag nog ska ta det lite lugnt med lyften nu ett tag framöver. Det är så lätt att man lurar sig själv och tar i för kung och fosterland. Jag är ju fortfarnade i det stadiet då man får betala i efterhand i form av trötthet och svullnad. Min man har vabbat idag för minstingen som är förkyld och hostig. Både hon och maken hostar järnet om nätterna och jag ligger bredvid och ber på mina bara knän att jag ska få slippa hostan. Jag har kli i halsen men än så länge har jag lyckats hindra både hosta och nysningar. Min man fick mig att skratta idag och det känns lite obehagligt i magen, inte ont bara obehagligt. Återbesök imorgon!

Dag 13

Två veckor sedan op imorgn. Tiden går fort och jag känner mig lite mer som vanligt. Har en lite brännande känsla under huden på magen, absolut inget som stör men den finns där lite då och då. Inatt sov jag relativt bra, minsta dottern var lite orolig runt midnatt bara. Vid femtiden vaknade jag av klåda men den botades snabbt med en kall grönsakspåse. Ska jag ge ett råd till er som ska opas framöver så är det att skaffa något att kyla ner eventuella klådor och svullnader med. Idag har jag inte gjort många knop. Jag har sett Sex and the city 2 (ingen superhöjdare) och slappat. Jag körde bil för första gången sedan operationen. Jag behövde ta mig till mitt paketombud för att hämta ut lite lakan jag beställt samt att jag var sugen på något från Hemköp. Mina salvkompresser tog slut idag (de jag petar ner i naveln) och jag undrar om jag behöver köpa fler eller om jag kan strunta i dem. Naveln ser ju fin ut men jag tänkte ändå ringa kliniken imorgon och fråga vad de tycker. Ser fram emot torsdag!

Dag 12

Igår kväll överrumplades jag av den värsta tänkbara klådan någonsin. För första gången sedan operationen lipade jag. Det kliade runt snittytan så jag kunde inte gärna riva järnet. Alvedon+Ipren samt iskall grönsakspåse gjorde susen efter en stund och sedan var det lugnt fram till fem i morse då jag vaknade av att det kliade i midjan på höger sida. Upp ur sängen och iväg till frysen för att hämta grönsaker. Det gick tack och lov över ganska snabbt. Idag har jag städat undervåningen i vårt hus. Dammsugit, fört alla barnens tusen saker framför mig med hjälp av just dammsugaren, sorterat sakerna och lagt i sina respektive lådor och slutligen moppat golven. Jag bestämde mig för att göra vad jag orkar och det visade sig att jag orkade allt som skulle göras. En bra dag helt enkelt! Ikväll blir det pizza/kebab med ett par goda vänner.

Dag 11

Tick tack... tiden går, sakta men säkert. Önskar att vi var två veckor fram i tiden så jag slapp ha gördeln på natten. Inatt provade jag att ha ett linne under gördeln vilket var lite bättre. Inga kliattacker i alla fall. Idag har jag tillbringat större delen av tiden till sängs. Dagens dusch är avklarad och jag måste säga att det går lättare nu. Det spänner och stramar och jag är absurt svullen i nedre delen av magen och venusberget. När jag tittar ner på det tänker jag "tänk om inte det håller, tänk om det spricker". Min man håller på att tvätta min ena gördel så nu har jag på den som är en storlke mindre (small) och jag tror att den snart får bli min "vardagsgördel". Den andra kanske inte sitter hårt nog!? Nu till dagsens kusligheter... jag känner att det kliar lite i halsen och i vanliga fall hade säkert en räjal serie hostningar botat det men jag vågar inte ta i från fötterna och hosta eftersom jag hört att det ska göra ont. Dilemma!!

Dag 10

Igår kväll hade jag svårt att somna. Gördeln sitter såååå tajt att det är helt galet. Jag somnade till slut bara för att vakna vid 2-tiden med den värsta klådan någonsin. Mina frysta grönsaker lindrade knappt den här gången. Jag var milimeter från att börja lipa men kände att det tjänar inget till. Försökte istället visualisera mig själv på stranden i ny fin bikini till sommaren. Det hjälpte inte heller. Till slut somnade jag om och sov sedan gott resten av natten. Idag kom min väninna och hämtade mig för att hjälpa mig att handla mat. Vi tog en fika och sedan handlade vi lite öl på systemet. Efter det kändes det som om venusberget och nedre delen av magen skulle sprängas och då hade vi inte ens kommit in på Maxi. Jag klarade inköpsturen men fick gå raka vägen in till sängen efter att jag packat upp mina varor. Jag är sjukskriven ytterligare en vecka men frågan är om den veckan ska göra så pass stor skillnad att jag kan jobba 90% på ett fysiskt krävande arbete där man står och går hela dagen? Det återstår att se. Längtar till mitt återbesök på torsdag, vill höra att allt ser bra ut och så vidare. Allt känns bra men det kan vara skönt att höra från proffsen hur det ser ut. Jag har testat att ligga ner för att få igen gördeln och sedan ställa mig upp för att dra åt den hårdare. Det funkar faktiskt bättre än då jag ligger ner och försöker dra åt den.

Dag 9

Vaknade inatt av klåda utan dess like. Panik! Ut i frysen och hämtade grönsakspåsarna och sedan slet jag upp gördeln i ett ryck och låg sedan länge, länge och kramade mina små kalla raringar. Vaknade ett par timmar senare med halvjonkna grönsaker upptryckta i vardera sida av midjan. Dagen har varit lugn, min syster kom med fika och sedan har jag plöjt igenom serien "Tillbaka till Eden". Det börjar bli lite tråkigt att bara hänga här i huset. Imorgon blir jag hämtad och sen bär det av till Maxi där jag ska få hjälp att handla och sedan blir det en fika. Det ska bli så skönt att komma ut lite, tror till och med att jag ska föna håret för första gången på 10 dagar. Grannarna måste to att jag är en förrymd psykfånge när jag går ut till brevlådan med håret på ända i morgonrock. Jag går åtminstone normalt nuförtiden... Tejpen över ärret lossnar lite varstans och jag undrar just om det kommer finnas något kvar av den vid återbesöket nästa torsdag. Jag fick med en rulle tejp hem men den sitter inte lika bra utan lossnar ganska lätt. Allt ser fint ut i mina ögon mätt i alla fall. Náveln ser torr och fin ut och ärret verkar också läka som det ska.

Dag 8

Vaknade vid femtiden av att det kliade under gördeln. Aldrig kunde jag ha anat att det som skulle besvära mig mest av den här operationen skulle vara klåda. Fantastiskt! Somnade i alla fall om och vaknade inte förrän närmre elvatiden. Har i stort sett tillbringat dagen i sängen framför TV:n, likt alla andra dagar. Får ont i huvudet av att ligga för länge så jag försöker varva det med andra sysslor. Idag fick det bli klädprovning på hög nivå. De flesta av mina "en vacker dag"-kläder passar numera i midjan vilket de inte gjort tidigare. Det slog mig att jag nog får göra mig av med lite saker som kommer att vara för stora. Ett problem som är så VÄLKOMMET. Tänkte sälja lite saker på Tradera när energin infinner sig. Jag mätte min midja igår och den är numera 88cm. Dagen innan operationen var den 98cm. Jag minns att jag var stormförtjust över det faktum att den var under 100cm i alla fall. Kalla mig optimist hehehe. Min vikt ligger strax under 80kg, vet inte exakt eftersom jag bara vägt mig med kläder och efter att ha ätit och då väger jag 80,2kg. Jag ska ta tag i den biten nu i vår och gå ner till 75kg vilket har varit mitt mål i många år. Nu jäklar, 2011 SKA bli mitt år!

1 vecka

Idag skulle man kunna säga att jag nått lite av en milstolpe. Jag har slutat äta värktabletter, går i stort sett helt upprätt med axlar bakåt (inte utan gördeln förstås), duschade på egen hand utan hjälp och utan att bli helt medtagen av händelsen. Dessutom har jag duschat min snart 3-åriga son på egen hand. Wow! Allt känns bra förutom då jag har av gördeln vilket jag fortfarande tycker är obehagligt, i synnerhet om jag står upp. Kom dock på idag att om jag tvingar mig själv att räta på mig känns det pyttelite bättre. Tidigare vek jag mig nästan dubbel då gördeln togs av och då upplevde jag det nästan som att jag inte fick luft och att magmusklerna arbetade för högvarv. Skönt att det går lite bättre för varje dag. Just nu sitter jag och försöker förtränga den enorma klådan som spökar på vänster sida där ingångshålet för fettsugningen är. Blir tokig på att det attack-kliar och att jag inte kan "riva" järnet.

Dag 6

Idag är första dagen jag är helt ensam hemma. Min man har börjat jobba igen och alla barnen är på dagis. Jag klarar mig fint på egen hand. Det enda jag inte klarar är att stänga gördeln så tight som den ska vara stängd. Tro mig då jag säger att jag skulle göra vad som helst för att kunna öppna den just nu... det KLIAR så sjukt mycket. Jag vågar dock inte öppna den utan att ha någon i närheten som kan stänga den inom en kort stund. I morse vaknade jag med monsterklåda, "studsade" ur sängen och iväg mot frysen och grönsakspåsarna. Eftersom jag inte ville väcka min man gav jag mig på ett försök att stänga gördeln själv. Det gick men jag fick inte ihop den så hårt som den ska sitta. Övning ger färdighet eller...? Jag är lite öm i midjan efter fettsugningen så jag vågar inte ta i som en tok på egen hand. Min man drar den ut från kroppen och lägger den varsamt över magen, själv får jag ju dra den framåt och sedan tvinga ihop de två ändarna. Egentligen inget stort problem men jag har inte myckat annat att skriva om just nu då jag för övrigt mår jättebra och allt ser bra ut. Utom mitt hår då...

Jag tror jag är kär...

Jag tror jag är kär i min nya midja och välsvarvade höfter. Jag känner mig så fin och det vill inte säga lite med tanke på hur blå och sönderhackad jag ser ut hehehe. Jag längtar som en tok efter att prova fina åtsittande klänningar och snygga byxor. Under hela mitt liv har jag aldrig någonsin haft midja och höfter som sett så här bra ut. Kan bara säga att jag är mållös och så lycklig!

Dag 5

Idag har varit en trött dag. Vaknade tidigt, somnade om och vaknade vid lunchtid. Dagens dusch var inte roligare än övriga dagars, undrar när det ska bli lite mindre obehagligt? Jag pratade med Mia från Citadellkliniken för jag kom på att jag inte masserat de fettsugna områdena vilket jag läst att man ska. Från och med nu ska jag massera två gånger om dagen. Jag har hunnit med en runda idag och det kändes skumt, knöligt och buckligt. Det är ju faktiskt just därför det ska masseras, för att det ska bli jämnt och fint i slutändan. Sitter just och väntar på att vår yngsta (som fortfarande sover i spjälsäng i vårt rum) ska somna så att jag åter kan bekanta mig med min säng och mina dramafilmer.

4 dagar

Natten var helt okej, sov till 06.30 och då var det inte gördeln som väckte mig med sitt skavande utan mitt yngsta barn. Igår kväll var det dessutom jag som for upp och gjorde välling till småttingarna. Framsteg! Duschen var jobbig även idag och dessutom var jag ganska svullen på nedre delen av magen. Misstänker att det kan ha att göra med första ordentliga toabesöket efter op och ovanpå det stenhård mage. Kan med handen på hjärtat säga att det toalettbesöket var det jobbigaste och mest stressande i hela detta sammanhanget. Jag var helt kallsvettig! Nu är det gjort i alla fall, för den här gången. Ser inte fram emot nästa gång det blir aktuellt... Över till lite roligare saker. Idag är första dagen jag har kläder på mig och gissa hur lycklig jag blev då jag insåg att mina förut ormskinnstajta linnen nu är alldeles för stora i midjan och vid magen. Oh joy!!!!!

Framifrån

Tejpen på högra sidan ser värre ut än vad det är. Det är inte snittet som har blött, det är hålet där dränet satt som har läckt. Jag är ju fortfarande framåthukad så magen är inte fullt utsträckt.

sida

sida

Dag 3

Vaknade vid femtiden imorse av den mest djävulska klåda jag någonsin varit med om. På sidorna i midjan kliade det sjukt mycket. Jag tog en citodon och luftade lite (öppnade gördeln). Skickade maken till frysen och sen låg jag tätt omslingrad med en påse frysta ärtor och en påse hericot verts. Så skönt att kyla ner. Under dagen har jag mått okej, har lite trist huvudvärk bara. Jag har duschat och det gick lite bättre än igår men det är fortfarande en liten pärs att vara utan gördeln stående. Jag fick min man att ta lite foton i alla fall. Det ser ut som om hundra man har dansat riverdance över min kropp. Blåmärken lite varstans, underlivet är numera mörklila till färgen. Jag kan både resa mig och lägga mig själv i sängen nu, skönt att gå mot självständighet igen.

Dag 2

Natten har varit okej, somnade med barnen vid sjutiden och vaknade vid tiotiden. Det blev en del filmer innan jag åter somnade vid tretiden i natt. Jag klarar mig fint på citodon om natten och alvedon+Ipren om dagen. Har faktiskt inte särskilt ont, känner mig mest vingabruten och mör. Jag duschade i morse. Gördeln gjorde mig lite halvt hysterisk där ett tag, klämde och skavde och gjorde livet allmänt surt så jag bestämde mig för att ta en dusch direkt. Det var oerhört obehagligt att stå upp utan gördel, det sökte mig ordentligt. Hitills har jag ju inte varit utan den utanför sängen. Nu är det i alla fall gjort! Passade även på att kika i spegeln då gördeln var av och jag gillade vad jag såg. Det ser superfint ut! Längtar tills jag kan räta mig mer så resultatet syns bättre. Får se om jag orkar bli fotograferad efter morgondagens dusch. Nu ska jag återgå till mina filmer. Jag har laddat upp med massor av draman...

Glömde ju...

Glömde ju skriva att 1300 g fett sögs bort från mina höfter, 1800 g hud skars bort från magen och magmusklerna var delade ca 10cm. Wow!!!

Drän

Den här läbbiga behållaren har jag haft intill mig i ett dygn. All sårvätska och allt blod inifrån magen dräneras ut i den här.

Första tjuvkiket

Jag tod den här bilden i morse sekunden innan Johan drog mitt drän. Det är hans "magiska" fingrar som syns i bild haha.

Operationsdagen

Igår var den stora dagen. Klockan tio steg vi ïn i receptionen på Citadellkliniken i Landskrona. Efter en liten stund kom sköterska Mia och tog emot oss på sitt kontor.Hon gick igenom lite vad som skulle ske under dagen och den närmsta tiden efter. Jag inbillade mig att operationen inte skulle bli av förrän efter lunch, typ vid ettiden eller så men ack nej på citadellkliniken äter de inte lunch hahaha. Jag blev visad till mitt rum, fick duscha i hibiscrub hoppa i morgonroch och strumpor. Kort därpå fick jag en shot med lugnande och lite värktabletter.Ungefär vid den här tiden åkte min man hem igen och jag fick ett dropp i armen. En sköterska kom och hämtade mig och vi åkte hiss ner till operationsavdelningen. Jag blev visad in i ett urtrevligt rum med havsutsikt där narkossköterskan och lite annan personal presenterade sig och berättade vad som skulle ske härnäst. Jag kände mig lite groggy av den där shoten jag fått tidigare. Så dök min kirurg upp som en frisk fläkt av vind. Han är helt underbar den karln, så hurtigt pigg och glad. Han ritade sina markeringar på mig och sedan fick jag lägga mig ner och narkosen inleddes.

Jag vaknade av att en sköterska talade om för mig att nu var operation över och allt hade gått jättebra. Jag var lite obekväm där ett tag för jag skakade som ett asplöv och det medförde lite smärta i magen. Jag fick medicin i droppet och nästa sak jag kommer ihåg var att en sköterska körde upp mig till mitt rum. Kommande timmar kollade jag på TV och som om vartannat. Jag fick smarrig ostmacka, yoghurt och apelsinjuice, herregud va gott det var. Jag mådde super! Min kirurg anmärkte också på att jag verkade må ovanligt bra för att vara på första dagen. Första turen uppe där jag fick gå på toaletten resulterade däremot nästan i att jag svimmade. Jag var helt kallsvettig och yr. Själva biten med att resa sig var en liten pärs i sig. Det sticker och stramar i snittet och magmusklerna ömmar. Jag har inte hittat en bra resa mig taktik än men det kommer väl i dagarna. Natten var ganska jobbig. Jag hade inte ont men gördeln sökte mig så det nästan blev lite panikkänslor över situationen. Jag gick upp och kissade för att lätta på trycket och gulliga nattsköterskan lossade lite på de undre förbanden. Jag fick även muskelavslappnande, sömnpiller och morfin. I morse kändes det lite bättre.

På morgonen serverades det frukost och sedan kom kirurgen för en kontroll. Han drog dränet och jag fick se resultatet för första gången. Märklig känsla!!! Han tyckte det såg fint ut i alla fall! Mina operationsförband byttes till min nya bästa kompis de kommande två månaderna, nya gördeln.JAg är redan ruskigt trött på den och det har bara gått en dag hahaha. Det ska nog gå bra det här. Den ska ju sitta så förbannat tight det är det som är obehagligt.

Min man kom och hämtade mig på morgonen och dagen har spenderats hemma i sängen med lite bra filmer och service från köket.

Sista förebilderna!

I kväll tog vi de sista förebilderna. Igår morse vägde jag 80,1kg. Bara ett drygt hekto kvar och sen är jag under 80kg. Det är något knas med min dator så jag kan bara lägga in ett foto per inlägg... suck! Här nedan finns i alla fall 5 nya bilder. Det är nu måndag och imorgon ska jag opereras. Är jag redo? Absolut! Massor av tankar surrar dock iskallen på mig. Jag klämde nyss på mina bukmuskler och nu fick jag för mig att de inte var delade. Nojar över att mitt resultat inte ska bli fint och att jag kommer ha putmagen kvar när jag vaknar. Vill att det ska bli onsdag så jag kan få se hur det ser ut, efteråt. Dagens projekt blir att tvätta det sista tvättberget, packa dagisväskor och min sjukhusväska. Jag har gjort en liten lista på saker jag tror kan vara bra att ha med, t ex en bärbar DVD och lite filmer. Vem vet om det blir en sömlös natt på kliniken? Om inte annat kan jag glo på film medans jag väntar på att det ska bli min tur. Om det bara kunde bli tisdag!

Snart ett minne blott!

Lactulos

Inhandlade Lactulos på apoteket för att på ren svenska bli lös i magen inför operationen. Jag vill inte påstå att det är supertrevligt att dricka en halv mugg med sirapsliknande medel. Det växer i munnen på mig och värst av allt... lös i magen är jag då rakt inte, mer gasig (hahaha) om något. Ska prova att öka på dosen för jag är livrädd för eventuella toabesök efter op. Dilemma, om jag inte tar smörjan riskerar jag att vara betonghård i magen (AJAJAJ) eller så tar jag den och då är jag körig i magen dygnet runt... hm, pest eller kolera? Jag hoppas verkligen att operationen även råder bot på min katastrofmage. Jag har läst om ganska många fall där patienten faktiskt har blivit bättre i bl a rygg, nacke (hållning) och mage efter op. Tiden får utvisa hur det blir i mitt fall.

Kan bara inte begripa... en ynka vecka kvar!

Lite nervös börjar jag bli. Mest nervös är jag inför att vakna upp. Jag undrar vilken sorts smärta jag har att vänta? Jag slår oftast bort tankar som dessa eftersom det ju faktiskt är en väldigt liten del i det stora hela. Återhämtningstiden är lång och säkerligen jobbig på fler sätt än bara med just smärtan de första dagarna. Jag har fixat massor av filmer, korsordstidningar och en del tidningar som jag kan fördriva tiden med. Ser lite fram emot att bara ligga och ta igen alla de senaste årens filmer jag missat. Får väl se hur länge den känslan håller i sig hehe, klättrar förmodligen på väggarna efter ett tag. Jag tänkte uppdatera med mått och nya bilder om några dagar, precis innan det är dags.

Två veckor kvar!

Idag är det två veckor kvar tills jag ska opereras. Under ungefär en veckas tid har jag varit hemma från jobb med magsjuka barn. Tackar gudarna att vi fick det nu och ber på mina bara knän att vi ska få slippa det under tiden jag är nyopererad. Om jag har förstått det hela rätt är det ingen höjdare att kräka, hosta eller nysa med nysydda bukmuskler... Eftersom alla i hushållet nu är kräk och- diarréfria begav jag mig till apoteket och hämtade ut mitt recept på antibiotika samt lite annat smått och gott som kan komma att behövas. Jag köpte alvedon, Ipren, kirurgtejp, lactulos (för att hålla avföringen lös så man slipper anstränga musklerna (( jag ska hälla i mig, är livrädd för just detta moment...))), microlax (om i fall att) och... nej, jag tror det var allt. Nu väntar jag bara spänt på att tiden ska gå. Känner mig inte nervös alls, bara förväntansfull. Jag står framför spegeln om kvällarna och försöker föreställa mig hur det kommer att se ut sen, efteråt. Spännande! Det kan ju inte bli värre känns det som. Jag har sedan den 2 januari gått ner från 86,7 kg till 81 kg. SKA ner under 80 innan OP. Det blir första gången på snart 10 år som jag väger under 80kg.

Papperna har kommit!

Idag kom papperna från Citadellkliniken med information inför operationen. Klockan 10.00 ska jag infinna mig i Landskrona. Det enda jag ska hämta ut från apoteket innan dess är antibiotika som jag ska börja äta dagen innan operation. Blev orolig där ett tag och ringde kliniken för att höra om jag inte skulle ha lite starkare värktbletter. Tydligen skickar de med en sådana när man går hem så det känns ju tryggt. Jag trodde att man skulle avstå från lyft under 6 veckor men i brevet stod 2 veckor. Det är nog olika från klinik till klinik, tror ändå att jag ska ta det försiktigt en längre tid så inte ärret blir fult. Bara tre veckor kvar idag! Längtar efter att får detta gjort nu.