Före/efter

Högra bilden föreställer mig strax innan min bukplastik för 3 år sedan. Den vänstra är tagen ett par timmar efter operationen jag gjorde för 2 dagar sedan. Jag gjorde då bröstförstoring, lårplastik, fettsugning av mage samt ärrkorrigering efter bukplastiken.

3 månader

Jag har varit på mitt sista besök på citadellkliniken och nedan ser ni lite bilder som min kirurg har tagit. Besöket gick bra, Johan var nöjd med resultatet och han trodde att den lilla svullnad jag har kvar kommer att lägga sig succesivt. Trodde knappt mina ögon då han visade bildernafast jag har fotat och haft mig under hela resans gång. Jag fattar fortfarande inte hur han har fått till midjan jag numera har.

Svullnad

Bilden längst till höger är dagens bild. Svullnaden har förändrats lite sedan förra veckan. Jag har liksom blivit plattare under bullen än tidigare. Konstigt att det kan bli så där...

9 veckor

Ja, jag behöver nog inte påpeka att jag är lite svullen... hahaha. Jag har min lilla bulle fram på magen och den sitter precis ovanför snittet. Den har blivit betydligt mindre och jag håller tummarna att den ska försvinna helt så småningom. Om inte blir det förmodligen omoperation. Måste få påpeka att även om jag har den lilla bullen så är jag överlycklig över min nya kropp. Med kläder på syns inte bullen märkbart, lite värre på stranden i sommar... Bullen vinner över degmagen vilken dag som helst så därför deppar jag inte över att magen inte blivit helt platt ännu.

Bakifrån 9 veckor

Nya rumpan! Toknöjd med att slippa fettkuddarna och valken ovanför linningen. Är i desperat behov av nya underkläder i mindre storlek haha.

Framifrån 9 veckor

Här har vi framsidan. Jag är fortfarande helförälskad i mina nya former. Det är så roligt att klä sig och för första gången i mitt liv känna mig nöjd och belåten med hur kläderna sitter.

2 månader!

Imorgon är det 2 månader sedan jag opererades! Tiden har gått oerhört fort. Svullnaden lägger sig allt mer och jag är mycket mycket nöjd med resultatet även om det inte är helt platt än nertill på magen. När jag är klädd ser det bra ut i alla fall. Igår var hela familjen iväg på ett köpcentra i närheten och då köpte jag ett par stretchjeans i storlek (hör och häpna) 40. Jag har typ ALDRIG ägt ett par så små byxor NÅGONSIN. Jag svävade på moln då jag insåg att stl 42 som fram till för 2 månader sedan bara var en dröm att komma i, var för stora. Jag har 42 i byxor efter operationen men i stretchjeans kunde jag tydligen gå ner till stl 40. TJOHO!!! Rent fysiskt tänker jag inte så mycket på att jag nyligen gjort en bukis. Jag har gördeltrosor från Lindex och dessa håller svullnad borta. I lördags kväll hade jag vanliga och då svullnade jag upp ganska ordentligt efter ett par timmar. Det känns dock ej obehagligt längre då byxorna sitter direkt mot huden som det kunde göra i början. Jag är supersugen på att börja träna men min rygg/nacksmärta som jag fick i samband med att jag började arbeta håller fortfarande i sig så jag har avvaktat lite med att springa till gymmet. Magträning har jag inte tänkt börja med på länge. Jag tror inte det skulle göra ont längre, kanske mest kännas lite obehagligt men jag nojjar att magmusklerna ska gå isär osv... Säkert löjligt men så är det i alla fall. Jag minns att jag var lite orolig innan operationen eftersom jag läst många inlägg på olika forum om hur jobbigt folk hade det med svullnad och annat flera månader efter operation. Vissa var till och med större runt midja och mage efter operationen än innan. Det måste vara lite deprimerande. Den lilla svullnad jag ibland får är ett oförskämt lågt pris att betala för min superduperfina nya midja och mage. Jag är så lycklig över att jag tog mig mod att göra min bukis.

Före/efter

♥♥♥ Före och efterbilder i dagsläget. ♥♥♥

Svullnaden

Magen med en veckas mellanrum mellan bilderna. Bilden till höger är tagen ikväll och bilden till vänster förra veckan. Visst har svullnaden lagt sig en del!? Det går framåt sakta men säkert. Jag är så glad att jag fotograferar och bloggar så jag kan gå tillbaka och kika. Det är bra att se svart på vitt att det händer saker.

6 veckor

En bild framifrån på magen. Igår fyllde den 6 veckor och jag är väldigt nöjd med resultatet fast jag fortfarande är svullen.

Återbesök... igen!

Var på återbesök igår men av någon anledning blev jag portad från blogger när jag skulle logga in. Mycket märkligt! Syster Lotta kikade och klämde på min mage och fick nu för sig att det inte var vätska det handlade om. Min kirurg blev ditkallad och även han klämde och kände . Inte heller han trodde det var vätska. Förmodligen och förhoppningsvis kanske jag ska säga är det bara svullnad som försvinner av sig själv efter en tid. Jag fick återbesökstid om 2 veckor och fram tills dess ska jag ha gördel dagtid. Håller tummarna att detta lägger sig av sig själv så det inte blir tal om en omoperation. Vilken osis! Jag försöker ta en dag i taget och tänka positivt. Det kommer säkert att ordna sig.

Sjukskrivning

Ringde till kliniken och pratade med syster Lotta idag. Jag fick ytterligare en veckas sjukskrivning. Jag hoppas vara tillbaka på jobbet nästa måndag. Det ska bli skönt att komma tillbaka till verkligheten även om jag stundtals undrar hur jag ska klara mig utan min eftermiddagslur som nu blivit ett måste i min tillvaro. På onsdag har jag återbesök i Landskrona. Lotta ska kika på magen. Det ska bli intressant att se vad hon tycker eftersom jag själv tycker det blivit betydligt bättre sen sist vi sågs och då fick hon inte ens ut någon vätska. Både Mia och Lotta är helt fantastiska! Supertrevliga! Om allt flyter på bra och jag inte tvingas förlänga vistelsen i den så har jag bara tre veckor kvar tills jag får lägga gördeln dagtid. SÅ SKÖNT!!!!

Svullen!

Här har vi "röksvampen". Svullnaden har lagt sig väldigt mycket över venusberget för innan buktade även den delen ut så det blev en jämn bulle av magen och venusberget. Som pricken över i var det dessutom illrött coh superömt. Inte så jättekul med den här bullen när man sett fram emot att få en platt mage... Well well, det ska ju ge med sig till slut och bli platt. Jag nojjar mig lite och är skraj att det aldrig ska bli helt pall och snyggt. Man kan med hjälp av märkena på kroppen ganska enkelt se var min gördel slutar och börjar. Den skär in i midjan så det är något helt sinnessjukt. Jag hoppas såååå att de kan tömma ut typ all jäkla vätska på onsdag.

Priset för fåfänga?

Just nu känns allting så tufft och jobbigt. Tårarna är 1mm bort. Idag ringde dagis varpå jag kastade på mig en jacka och körde för att hämta min minsta som hade bajsat ner sig totalt. Från att vara helt bra i magen nu på morgonen och sedan 3 dagar tillbaka till att ha sprutande diarré.

Min mage är svullen och formen har ändrats till något konstigt svampigt. Min kusin kom med bästa beskrivningen "som en röksvamp någon trampat på". Ja, jag ser helt enkelt ut som en röksvamp någon trampat på och jag försöker verkligen hålla humöret uppe men det blir svårare och svårare. På tisdag är det 5 veckor sedan operationen. Undrar hur det blir med sjukskrivningen? Får jag mer tid?

Gördeln är ett annat kapitel. Jag bryr mig inte om vad de säger. Det finns inte en chans att jag tänker ha det så här när jag börjar jobba. Gördeln sitter ALDRIG som den ska, tvärtom nästan inbillar jag mig att den bara gör det hela värre. Den kasar och skaver och är allmänt pestig.

Idag är som sagt en riktig skitdag och på tal om skit sitter jag här i min soffa och iakttar dammet som samlas vecka efter vecka på våra möbler. Idag är det 5 veckors dammsamlande jag iakttar, undrar hur gammalt det är den dagen jag ids göra något åt det?

Priset för fåfänga? Är det det! Jag vet att det kommer bli bra till slut men idag känns det faktiskt som att jag blir straffad för den här operationen. Om jag bara inte vore så förbannat trött hela tiden...

Återbesök nr 2

Igår ringde jag än en gång till kliniken om min lilla kagge. Svullnaden har inte gett med sig minsta lilla och venusberget är numera rödlila och stenhårt för att inte tala om hur jäkla ömt det är. Jag fick i alla fall tid i Landskrona på förmiddagen för att de skulle kunna kika på det. Framöver ska jag gå på kontroll varje vecka tills svullnaden gett med sig. Dagens besök var ingen favorit direkt. Sköterskorna konstaterade att jag har vätska i magen och försökte tappa mig. En nål stacks helt enkelt in i magen från olika håll i jakten på vätskeansamlingarna. Jag tyckte det var ganska obehagligt faktiskt. Det gjorde inte ont, det stack till lite och sedan spände det. Det obehagliga var nog mest tanken på vad de gjorde. Det visade sig att vätskan var för tjock för att kunna sugas ut så vi får testa igen nästa vecka. Tjoho, aren´t I the lucky one!!!!! Det känns i alla fall bra att detta har konstaterats nu även om det givetvis känns lite trist. Man vill ju att allt ska flyta på utan strul. Jag känner i alla fall att nu äntligen kanske slutresultatet är runt hörnet och att gördeln snart är ett minne blott. Ett gördelbål låter inte så dumt....

Jag närmar mig månadsstrecket...

På tisdag passerar jag halvtid och därmed är det förhoppningsvis dags att lägga gördeln nattetid. Jag är fortfarande svullen på nedre delen av magen och ner på venusberget. Gördeln trycker mot det området och det driver mig snart till vansinne. Jag var på Lindex och köpte gördeltrosor för att få extra stöd nedtill där gördeln trycker. Det blev lite bättre men långt ifrån bra. Gördeln vill ju kasa mot smalaste punkten vilket är midjan i detta fallet.

Jag ringde till kliniken för ett par dagar sedan för jag hade problem med mina gördlar. XS är för litet och S är för stor. Vi kom väl inte fram till någon riktigt bra lösning men på kvällen kom jag på att jag kunde sprätta loss kardborrefästena från min mediumgördel som jag inte använder mer och sy på på min S-gördel så jag kan dra åt den hårdare. Det blev kanonbra!

Hostan håller i sig fortfarande men nu kan jag hosta obehindrat. Visst känns det lite konstigt i magen då jag hostar men det gör inte ont i alla fall. Minsta dottern började kräka i förra veckan och sedan dess har hela familjen befunnit sig hemma i huset. Jag kan ju avslöja att jag känner mig helt urlakad av trötthet. Tror hela den här månaden kommit ikapp mig. Igår åkte vi till skogen på miniutflykt. Vi kom fram, gick ca 200m till ankdammen där mannen och barnen matade änderna. Jag stod i bakgrunden och slet i min gördel för att få den att sitta skönare. Det hela slutade med att tårarna sprutade på mig. Allt blev bara för mycket. Jag är supernöjd över resultatet jag ser i spegeln och jag vet att det tar tid med svullnaden och jag försöker hålla humöret uppe men igår tog det tvärstopp. Hela dagen var en neråtdipp utan ände. Idag känns det lite bättre.

Nu till lite roligare saker... I förrgår provade jag mina gamla byxor som jag inte haft på typ 7 år. Försök greppa att de inte bara passade utan dessutom var förstora i midjan. Midjan är just det område som saker aldrig varit förstora på. Byxor har alltid varit stora i rumpan och låren och supertrånga över mage och i midja. Ofta har det dessutom vällt ut en stor valk ovanför linningen. Gissa hur lycklig jag var där jag stod och konstaterade att byxorna var för stora, och det är fast jag är svullen.

19 dagar

Senaste dagarna har varit lite tråkiga. Halsen har killat supermycket, om kvällarna speciellt. Mycket tid har spenderats i sängen. Fysiskt sett känner jag mig starkare igen, magen ömmar inte och jag kan röra mig i stort sett hur jag vill och sover på sidan om nätterna igen. Orken är fortfarande inte tillbaka men den blir bättre och bättre. Det som gör saker och ting lite jobbiga just nu är som sagt rethostan som jag dämpat med massvis av halstabletter och hostmedicin som jag fått utskriven. Gördeln är en annan källa till irritation. På återbesöket fick jag en ny i stl XS och den sitter som berget. Eftersom jag är svullen vid venusberget vill jag gärna att gördeln sitter ner om höften en bit så att det blir tryck över det området. Detta medför att den HELA tiden vill rulla ner i midjan. Jag trivs med andra ord bäst i min säng för där sitter gördeln där man satte den, så fort jag rör på mig håller jag på att bli tokig på den.

Idag har jag legat i stort sett hela dagen i sängen och mått pyton. Imorse när jag vaknade killade det värstingmycket i halsen så jag for upp och drack en stor dos hostmedicin på fastande mage. Eftersom den innehåller morfin var detta kanske inte så lyckat nu med facit i hand. Först nu har illamåendet börjat släppa.

Jag har lyckats värja i stort sett alla hostattacker hitills. Jag har hostat ett par gånger och jag vet inte om jag vill påstå att det har gjort ont direkt. Obehagligt är det onekligen men så ont som jag trodde att det skulle göra gör det inte.

Ärret

Så här ser det ut idag, 17 dagar efter op. Ser i mina ögon mätt riktigt bra ut, inget var och blod som rinner i alla fall.