Just nu känns allting så tufft och jobbigt. Tårarna är 1mm bort. Idag ringde dagis varpå jag kastade på mig en jacka och körde för att hämta min minsta som hade bajsat ner sig totalt. Från att vara helt bra i magen nu på morgonen och sedan 3 dagar tillbaka till att ha sprutande diarré.
Min mage är svullen och formen har ändrats till något konstigt svampigt. Min kusin kom med bästa beskrivningen "som en röksvamp någon trampat på". Ja, jag ser helt enkelt ut som en röksvamp någon trampat på och jag försöker verkligen hålla humöret uppe men det blir svårare och svårare. På tisdag är det 5 veckor sedan operationen. Undrar hur det blir med sjukskrivningen? Får jag mer tid?
Gördeln är ett annat kapitel. Jag bryr mig inte om vad de säger. Det finns inte en chans att jag tänker ha det så här när jag börjar jobba. Gördeln sitter ALDRIG som den ska, tvärtom nästan inbillar jag mig att den bara gör det hela värre. Den kasar och skaver och är allmänt pestig.
Idag är som sagt en riktig skitdag och på tal om skit sitter jag här i min soffa och iakttar dammet som samlas vecka efter vecka på våra möbler. Idag är det 5 veckors dammsamlande jag iakttar, undrar hur gammalt det är den dagen jag ids göra något åt det?
Priset för fåfänga? Är det det! Jag vet att det kommer bli bra till slut men idag känns det faktiskt som att jag blir straffad för den här operationen. Om jag bara inte vore så förbannat trött hela tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar