Igår var den stora dagen. Klockan tio steg vi ïn i receptionen på Citadellkliniken i Landskrona. Efter en liten stund kom sköterska Mia och tog emot oss på sitt kontor.Hon gick igenom lite vad som skulle ske under dagen och den närmsta tiden efter. Jag inbillade mig att operationen inte skulle bli av förrän efter lunch, typ vid ettiden eller så men ack nej på citadellkliniken äter de inte lunch hahaha. Jag blev visad till mitt rum, fick duscha i hibiscrub hoppa i morgonroch och strumpor. Kort därpå fick jag en shot med lugnande och lite värktabletter.Ungefär vid den här tiden åkte min man hem igen och jag fick ett dropp i armen. En sköterska kom och hämtade mig och vi åkte hiss ner till operationsavdelningen. Jag blev visad in i ett urtrevligt rum med havsutsikt där narkossköterskan och lite annan personal presenterade sig och berättade vad som skulle ske härnäst. Jag kände mig lite groggy av den där shoten jag fått tidigare. Så dök min kirurg upp som en frisk fläkt av vind. Han är helt underbar den karln, så hurtigt pigg och glad. Han ritade sina markeringar på mig och sedan fick jag lägga mig ner och narkosen inleddes.
Jag vaknade av att en sköterska talade om för mig att nu var operation över och allt hade gått jättebra. Jag var lite obekväm där ett tag för jag skakade som ett asplöv och det medförde lite smärta i magen. Jag fick medicin i droppet och nästa sak jag kommer ihåg var att en sköterska körde upp mig till mitt rum. Kommande timmar kollade jag på TV och som om vartannat. Jag fick smarrig ostmacka, yoghurt och apelsinjuice, herregud va gott det var. Jag mådde super! Min kirurg anmärkte också på att jag verkade må ovanligt bra för att vara på första dagen. Första turen uppe där jag fick gå på toaletten resulterade däremot nästan i att jag svimmade. Jag var helt kallsvettig och yr. Själva biten med att resa sig var en liten pärs i sig. Det sticker och stramar i snittet och magmusklerna ömmar. Jag har inte hittat en bra resa mig taktik än men det kommer väl i dagarna. Natten var ganska jobbig. Jag hade inte ont men gördeln sökte mig så det nästan blev lite panikkänslor över situationen. Jag gick upp och kissade för att lätta på trycket och gulliga nattsköterskan lossade lite på de undre förbanden. Jag fick även muskelavslappnande, sömnpiller och morfin. I morse kändes det lite bättre.
På morgonen serverades det frukost och sedan kom kirurgen för en kontroll. Han drog dränet och jag fick se resultatet för första gången. Märklig känsla!!! Han tyckte det såg fint ut i alla fall! Mina operationsförband byttes till min nya bästa kompis de kommande två månaderna, nya gördeln.JAg är redan ruskigt trött på den och det har bara gått en dag hahaha. Det ska nog gå bra det här. Den ska ju sitta så förbannat tight det är det som är obehagligt.
Min man kom och hämtade mig på morgonen och dagen har spenderats hemma i sängen med lite bra filmer och service från köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar